det smattrar mot rutan

jag kan inte hjälpa det.. men åh vad mysigt det är!
fast när jag väl står i regnet & åskan med klänning & gitarr
kommer jag nog inte fatta hur jag kunde tycka det..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0